BROOKLYN
(Anekdoter)

Jag och min Ipod på skymmningspromenad i Brooklyn slutade med storhetsvansinne då en man frågade mig om vägen till Meeker street (som jag otroligt nog visste vart det låg). Jag inbillade mig alltså att jag litelite kanske smälte in bland alla ryggar med gitarrer...

Skulle möta upp Nat utanför Kellog's diner för att gå hem till Camilla som bor i Williamsburg men han var sen och jag var sen så vi gick direkt till stället där spelningen skulle vara och lämnade instrumenten.

---

Tog tunnelbanan över till Manhattan när det blev för sent och vandrade hemåt mot Chelsea när en kille utklädd till doktor frågar efter ett bra klubb. Jag hostar fram att jag inte kommer härifrån och han bestämmer sig för att starta en konversation. Han heter James. Och bor på Manhattan. Min svenska främlingar-är-farliga-instikt får mig att sakta dra mig undan, han önskar mig godnatt och traskar vidare.

Den dagen var alla sugna på en Snow Cone

Utställningen av Carsten Höller på New Museum fick främlingar, smått uppskrämda av den tre våningar långa rutschkanan, att prata med varandra. Märklig, familjär stämning med skrik från kanan och skratt från de som kollar på, ju högre skrik, ju högre skratt.
För första gången i mitt liv har jag fått sår och blåmärken av ett konstmuseum.

En gata i Chinatown och bilder från en utställning på MoMA.

Fördomar baserade på det jag hört om New York: "Allt är gigantiskt: staden, männiksorna, hamburgarna, gatorna, till och med lastbilarna är flera gånger större än i Sverige!"

Mina upplevelser av staden New York: Manhattan är inte alls lika stor som man tror, vegoburgarna är normalstora, gatorna är relativt tomma (förutom vid Times Square som jag helst undvek -det är som Drottninggatan fast mer turister, mer blinkande reklamskyltar med rullande text och människor som vill shoppa, vilket i och för sig är det folk gör där, vid sidan av att anmäla sig till U.S. armed forces som hade en liten drop-in mitt på gatan). Gatorna är breda. Liksom highway. Den där motorvägen från flygplansfönstret, som ett sår genom landsakapet. Så många filer, galet, galet.

De gula cabbarna var överallt och det stiger upp ånga från marken, väldigt mycket New York-film.

Grönland från ovan. Det var mitt drömresmål som 11-årig, bara för att det var så random.

I varje land jag besöker fotograferar jag någon form av street art, till exempel grafitti eller som här, poster art. Det säger mycket om en befolkning (eller kanske en viss del av en befolkning) och om det man inte får veta som turist osv. Det här är USAs bidrag.

Ah New York